Lotsplatsen

Kort historik – lotsningen

De första 60 åren

Lotsplatsen i Stockaviken fick kungligt inseglingstillstånd 1861 och tre år senare byggdes den första lotsstugan i Varpbäck, strax utanför Stockaviken. Den första lotsen, Niklas Sundberg kom från Kappelshamn på Gotland. I Stockaviken byggdes den här tiden ett sågverk och en lotsplats blev nödvändig för att klara säkra transporter för alla fartyg som skulle lasta och lossa varor. Inloppet till Stocka är stenigt och det krävdes en lots som kunde dessa farvatten som rådgivare till fartygens befäl.

Lotsverksamheten var ytterst viktig för sågverkets ägare och ett par år senare byggde sågverkets ägare en lotsstuga som då placerades på Ingaskär (ofta kallat lotsskäret i folkmun). Lotsarna lotsade från början även till Arnöviken, Strömsbruk, Mellanfjärden, Hårte och Galtström.

Lotsbåt tidigt 1900 tal Första motordrivna lotsbåten Tre bröder

Förutom lotsning hade lotsarna ett uppdrag att meddela sjöfarare när det fanns risk för oväder. Då rodde lotsen från Ingaskär till fastlandet och fick väderutsikterna från dåvarande Statens meteorologiska anstalt via telegram. Ute på Ingaskär fanns (och finns nu återuppförd) en stormvarningsmast som kunde ses av fartygen ute till havs. Stormvarningssignalerna som visades i form av klot, koner och trattar på masten hade, beroende på placering i förhållande till varandra, olika betydelser och gav fartygen information om kommande väder.

Lotsarna hade också ett ansvar att vara behjälpliga när fartyg var i sjönöd. Mäta vattendjup och märka ut grund i farlederna var vanliga arbetsuppgifter på mindre lotsplatser som Ingaskär.

På lotsplatserna arbetade lotsar, lotslärlingar och båtmän. Lotsarna hade 10 årig utbildning för yrket. Båtmännen hade ansvar för att köra lotsen ut till väntande fartyg och ta lotsens båt tillbaka till lotsplatsen när lotsen bordade fartyget. Båtmännen ansvarade också för att hålla lotsbåtarna i gott skick. Båtmännen rekryterades ofta ut lokalbefolkningen och då företrädesvis de med sjövana. Ibland tog lotsen sin lotsbåt på släp under lotsningen och seglade tillbaka när uppdraget var slutfört. Lotsarna hade ett stort område att lotsa och kunde ibland vara borta på lotsning en längre tid. Då fick fartygen helt enkelt vänta utanför Stocka hamn till dess att lotsen kom tillbaka.

Ett hissat svart klot med vitt bälte betydde att lots fanns på plats.

Motordrivna lotsbåtar förenklade och effektiviserade arbetet vid lotsplatserna. Sågverket gick bra och expanderade. En ny massafabrik hade under sena 1800 -talet ersatt järnbruket i Strömsbruk.

De första ångbåtarna var svårnavigerade och inte mycket lättare att hantera än de gamla segelskutorna.

Så småningom blev båtarna och motorerna bättre och enklare att navigera och sjöfarten var intensiv i Stocka. Lotsbåtarna blev också de bättre, mer sjösäkra och snabbare.

Lotsbåt på – 60 talet  i Stocka Lotsbåt 2020 Ljusne

1967 lades Stocka lotsplats ner och all verksamhet och personal flyttades till lotsplatsen i Hölick, Hudiksvalls kommun. I dag finns närmaste lotsplats i söder Ljusne, Söderhamns kommun.

Museet

Stiftelsen Ingaskärs Lots – och hamnmuseum bildades 1994. Många ideella krafter har under årens lopp lagt ner många timmars arbete för att bevara Ingaskär, vårda naturen och hålla lotshuset i gott skick. Huset byggdes i slutet av 1800-talet och har renoverats och byggts på i omgångar under åren.

Det finns mycket material i forma av bilder, artiklar och gamla handlingar att studera närmare i lotshuset.

Lotshuset Interiör lotshuset Lotsuniform